Sunday, January 12, 2014

Smittan sprids, godnatt

Detta är troligtvis det sista inlägget jag skriver på den här bloggen. Jag skulle gärna fortsätta skriva om jag hade något vettigt att upplysa er om, men som ni märkt har de senaste inläggen inte handlat om något som är relevant till någonting, någonsin, i hela världen. Ever. I senaste inlägget blev jag slagen i huvet iförd en hjälm, revolutionerande, det kan ses på twitter eller instagram så min blogg behövs inte i den kontexten.

Vill tacka alla som läst och hyllat min blogg, det har betytt mycket för mig de senaste åren, och det har drivit mig framåt. Det är er förtjänst att jag fick Sundsvall Prides hederspris, ni har också hjälpt mig att stå upp för mig och den jag är och hjälpt mig med min komik. Nu färdas jag mot en ny period i mitt liv då jag snart fyller vuxen. Jag lämnar den här bloggen som mitt pre-arton arkiv. Kanske kan blicka tillbaka på den med ångest i hjärtat.

Jag går nu i min systers fotspår, jag begraver min blogg. Känns rätt att göra det samtidigt som hon. Hon är trots allt en av mina största inspirationskällor när det kommer till skrivande (och mycket annat). Om jag någon gång i framtiden startar en ny så kommer jag inte använda blogspot. Det är sämst. Bye bye birdie.



Sunday, October 27, 2013

Min hjälm

Hej, jag har en hjälm. Den är grön och bra på många sätt. För det första så skyddar den mitt huvud och för det andra så är den väldigt snygg på ett tidlöst sätt. Men den är också praktisk! Ni vet när en vandrar de mörka gatorna och är rädd för att bli knackad, då kan det vara bra att ha en hjälm. Här demonstrerar jag och min mamma hur det skulle se ut om någon försökte knacka mig.
It will, like bounce of mi'head! 

Den är praktiskt på andra sätt också, om vi vänder på den så får vi en helt fungerande soppskål. Tänk er att ni befinner er på en camping, och så ser ni mig, utan soppskål. Ni är så snälla så ni kommer fram till mig och erbjuder mig en soppskål, men då svarar jag; "Nejnej, det behövs inte, jag har min hjälm, men tack ändå".

Sunday, September 29, 2013

Mitt röda näste

För sex år sedan så gick mitt rum igenom en stor förändring i båda möblemang och färger på väggarna. Nu är det dags igen. Med min syster lägenhet som inspiration ska jag skapa mig ett lysande hem (bokstavligt talat), som min syster kan känna sig hemma i. Med femtio-sextiotals möbler och draperande rött sken ska hon få umgås med mig och lyssna på The Beatles (mot sin vilja, men hon kan ju inte få känna sig alltför bekväm). Bli inte allt för upprörda, hon kommer också få lyssna på okristligt mycket Joy Division.
De dova (röda?) medaljongtapeterna (som tydligen inte heter paviljongtapeter som Hamlet upplyste mig om) ska reflektera ett varmt ljus, och de flackande ljusen ska ge skuggorna liv. Kommer att placera ett skrivbord med en bokhylla till rygg mitt i rummet, i hopp om att skapa en intim känsla.

Thursday, August 29, 2013

Från Holmes Till Sherlock

För några månader sedan så fick jag boken Från Holmes Till Sherlock av Mattias Boström. Jag kom i kontakt med honom via Twitter och vi började prata lite om Sherlock Holmes. Under tiden jag läste boken så hade vi ständig kontakt, vi diskuterade den nya serien och olika ändringar de gjort mellan första boken och första avsnittet i BBC-serien. Jag blev mer och mer indragen i Sherlock Holmes-världen.
Fick dessutom lite extramaterial, i ett av de senare kapitlen så skrev Mattias om när han som sextonåring var i England och kammade igenom sex antikvariat i Eastbourne efter Sherlock Holmes-stuff. När jag frågade om bilden fortfarande existerade så skickade han den till mig.
Ha i åtanke att den sextonåriga Mattias Boström hade en begränsad resekassa när han införskaffade dessa förnödenheter.

Jag tyckte om hans bok väldigt mycket, och den fick mig att bli mer intresserad av Sherlock Holmes, framför allt orginalböckerna. Boken är skriven lite som en roman om de olika personerna som har tagit karaktären Sherlock Holmes till nya nivåer. Så det är inte bara en tråkig faktabok om hur Sherlock Holmes kom till. Jag rekommenderar alla som har det vagaste Sherlock Holmes-intresse att läsa boken!

Fick en till bok på posten för ett tag sedan. Det stod ingen avsändare, men jag har en stark misstanke om att det var Mattias Boström som försöker driva mitt intresse framåt.
Tack så mycket Mattias! 

Tuesday, July 23, 2013

Elementary my dear Läsare

Jag använder den mesta av min kreativitet på att skriva/göra och skicka brev. Det ger mig ro på samma sätt som att städa ger mig ro. När jag sysselsätter mig med dessa aktiviteter så kan jag slappna av. Personer i min omgivning har sett mig skicka brev till Sherlock Holmes otaliga gånger. Ja, jag gillar Sherlock Holmes, okej!? På vintern brukar jag traska runt i en rock med en Sherlock-liknande krage, Benedict Cumberbatch-style. Utan deerstalker dock. Det finns en gräns, and by wearing a deerstalker you're crossing it.


Här är en video som min kära syster har gjort, vid 0.32 så dyker jag upp i min vackra rock. If you have lust att kolla på den det vill säga. Och ja, det där är min gångstil. Kanske inte på heltid dock. Min syster är med i videon också, det är en stor bonus. Passande låt dessutom, med tanke på att Sherlock Holmes är i Tyskland för tillfället.

När det kommer till brev så vet jag inte hur mycket jag ska avslöja. Det är en väldigt speciell och personlig del av mitt liv. Men här är två brev jag skrivit. Det första är till Sherlock, och det andra är till posten.
The history of brev nummer 2. Jag skickade det den 23 mars, och den 28 juni så råkade en person som sommarjobbade på posten se ett brev sittandes på deras anslagstavla. Denna person (@lizardkingn) tog en bild på brevet och twittrade ut det. Jag blev väldigt glad att se att mitt (frimärkslösa) brev kom fram. Kuvertet de kom i hänger bredvid!

Saturday, June 29, 2013

Johnny Cash skrev inte Hurt

Okej. Det här måste sluta. Jag känner att jag måste allmänbilda allmänheten lite. Jag var på en lite konsert i Sundsvall (staden där alla byter ut ö mot u och u mot ö), och där spelade ett coverband låten Hurt, men när de presenterade låten så sa de att det var Johnny Cash som gjort låten. Utan att tänke på det så sa jag (lite för högt): "Nej, det är Nine Inch Nails som gjort den!".

Men när jag tänker efter så har jag varit med om detta förr, att folk ger Johnny Cash äran för låtar han inte har skrivit. Det är väldigt vanligt att folk tror att Johnny Cash har skrivit Hurt och Personal Jesus. Jag blir lika upprörd varje gång (och jag vet att det inte är en big deal, men jag är ett stort NIN fan!?). När man söker på "Hurt" på youtube så är de två översta låtarna med Johnny Cash och Nine Inch Nails ligger på plats fem. En skandal! Samma sak när man söker på Spotify, två första låtarna är med Johnny Cash och Christina Aguilera, och Nine Inch Nails kommer in på plats sju. Om man söker på "Personal Jesus" på Spotify så kommer Johnny Ponny upp först, sen Marilyn Manson och på plats tre Depeche Mode.

Jag personligen skiter i vilken ordningen de kommer i. Men jag antar att det är den som förvrider folks syn på vem som står bakom låtarna från början. Det som gör mig upprörd på riktigt är att Sundsvallstidning som skrev om konserten gjorde samma misstag: "bandet Hårdplast körde bland annat en egen version av Johnny Cash gamla ballad "Hurt"."  NEJ!? Om ni så gärna vill nämna Johnny Cash så skriv att de gjorde en cover på Johnny Cash cover av Nine Inch Nails låt Hurt.

Här är orginalen av Hurt (Nine Inch Nails) och Personal Jesus (Depeche Mode). Mycket bättre än Johnny Cashs covers.


NINE INCH NAILS SKREV HURT!?

Wednesday, June 26, 2013

Every action has its reaction

Jag har äntligen funnit ett sätt att reinkarnera drakar. Eller snarare ett sätt att föda upp drakar på nytt. Känner ni till frukten kiwano? Det är i vilket fall en frukt som är besläktad med kiwi, och som alla vet är det en fågel också. Alltså har den vingar. Det var där mina misstankar började. Kiwi, är en väldigt liten frukt, och en väldigt uppblåst fågel, och om en allergiker (som är allergisk mot kiwi det vill säga) äter den så bildas det en reaktion som kan leda till att personen i fråga kvävs eftersom deras luftväggar och tungan sväller. Jag har börjat misstänka att detta inte alls är en allergisk reaktion, utan att det är första gradens transformation.

Men vad har då detta med drakar och frukten kiwano att göra? Jo, det ska jag upplysa er om! Kiwano som är större än kiwi, bör ha en större fågel som hör till, inte sant? Mina spekulationer har lett mig att tro att om en person med blodgruppen 0 som har en kiwiallergi och saknar solpigment, äter en kiwano så innleds en transformation som jag kallar draconem-transmutationis (draktransformation på svenska).

Det som händer om en person med blodgruppen 0 som saknar solpigment och har en kiwiallergi (vi kan kalla dessa personer för "Draconem-vteri" som betyder drak-livmoder) är att frukten kiwano sprider sina klorofyll-liknande drakceller till alla cellerna hos personen. Det som händer därefter är mindre trevligt. Huden börjar flagna, och man hamnar i ett spetälsk-liknande tillstånd, efter cirka en vecka så ändras hudens färg till grönaktig, och fjäll börjar tränga ut ur den mjuka såriga huden. Kort därpå så börjar bröstkorgen sprättas upp inifrån och drakhalsen samt huvudet tränger fram (ungefär som i Alien). När draken är ute ur det sargade liket från Draconem-vteri så äter den upp det och flyger därpå iväg för att hjälpa Daneris Tygerian att ta över The Iron Throne. Bara för att förtydliga, vi pratar om flygande eldsprutande drakar, inte kryddan dragon.
Scen från Alien. Det ser alltså ut ungefär så här, fast vidrigare.

Nu kommer vi till frågan "varför?". Jo, för länge sedan (innan Jura-perioden) så levde dinosaurer tillsammans med Gud, Jesus och Gabriel. Jesus och Gabriel som var uppfostrade av Gud under den perioden denne hittade på gamla testamentet. Alltså var de lite rastlösa och lätt ondsinta, och för att ge utlopp för detta så skapade de en sorts superdinosarie som de kallade för Draconis, och de brukade arrangera gladiatorspel mellan superdinosarierna och de vanliga dinosarierna.

Under ett av de största gladiatorspelen så vann en drake som kallades Cucumis Metuliferus, (fast på arameiska) och denne vann turnespelen genom att svepa ner från himlen och spy ut okristliga lågor över dinosaurerna tills de alla hade förvandlats till statyer av salt och aska (det var då Jesus och Gabriel smög in några detaljer om saltstoder och eldregn från himlen i Guds sagoböcker).

Jesus och Gabriel var så uppspelta över drakens vinnande, men också rädda för att de hade utplånat Guds skapelse (dinosaurerna), så tillsammans dödade Jesus och Gabriel drakarna och begravde dem runt om i Afrika, Israel och Nya Zeeland. Med tiden så började de växa upp växter där drakarna hade blivit begravda. Växten heter numera Cucumis metuliferus och på de växterna växer Kiwano.

Men som tur är finns det ett enkelt sätt att bota sig om man drabbas av draconem-transmutationis. Man ska äta penicillin och dricka heligt vatten så ska allt lösa sig. Finns ett alternativt botemedel; att stå i en tunna fylld med ålögon och insmetad i senap i tre dygn. Men jag rekommenderar penicillin kombinerat med heligt vatten. Heligt vatten är ganska enkelt att införskaffa. Gå till närmsta dopgrav (helst katolska kyrkan men inget måste) och fyll upp en flaska. Om ni blir upptäckta och någon frågar vad ni har där att göra så säg "dori me, interimo ayapare, dori me, ameno ameno latire, latiremo dori me". Det borde förvirra dem tillräckligt mycket för att hitta ett sätt att fly.

Ni kanske frågar er själva "Hur vet du allt detta?". Det finns ett mycket simpelt svar på den frågan. Jag accepterade Jesus i mitt hjärta och han visade det mesta för mig, resten fick jag veta genom mitt tungotal och en snäll tjej från Gävle som hjälpte mig att tyda det åt mig.
See you later!