Saturday, May 21, 2011

Mitt liv som en Edgar

Jag föddes år 1996 den 24 januari klockan 19:38. Jag hade en mamma, en pappa, en storebror och en storasyster. Vi bodde i ett rosa hus på landet. Det första min pappa gjorde när jag föddes var att åka till Minneapolis i USA för att studera. Han kom hem fyra månader senare, men han var pilot så han åkte ändå bort hela tiden och man såg honom sällan. Det enda jag minns från det huset är att mamma och pappa bråkade, jag kunde inte sova och att jag ramlade ner för en trapp.


När jag var tre år så skildes mina föräldrar, det tror jag var för allas bästa, jag kommer inte ihåg att jag sörjde för att dom inte bodde tillsammans. När det hände flyttade mamma in till stan med mig och mina syskon, pappa flyttade till Paris.

Mamma och pappa var kompisar till och från. Det var så tills jag var tio år då pappa misshandlade mamma och mig. Han välte även möbler i mitt rum och fönstret gick sönder och hela mitt rum och min säng var full av glassplitter. Då fick han besöksförbud och han åtalades för misshandel, men han slapp fängelse.


Jag fyllde år två veckor efter misshandeln och sen dess har jag inte gillat födelsedagar. När det hände blev livet plötsligt konstigt. Jag fick en stödperson, min kusin Simon som jag fortfarande har rätt så bra kontakt med. Mamma pratade inte så mycket om pappa.


Jag har alltid haft svårt för skolan, men nu blev det ännu jobbigare. Jag började träffa min pappa igen sommaren innan femman. Då var han plötsligt den snällaste i världen till en början. Han var inställsam och försökte köpa mig och min systers kärlek och det fungerade sorgligt nog. Han pratade också skit om mamma och sa ofta kommentarer om att hon var en dålig mamma. Men hon har alltid varit 1000 gånger bättre än honom. Så fort vi började lita på honom så svek han oss, han lovade saker men höll dom inte.


Jag började på en ny skola i femman, Södermalm. Det var jobbigt att passa in, jag hamnade lätt i bråk. När jag var hemma satt jag mest inne på mitt rum ensam, om jag inte bråkade med mina syskon. Det var inte det bästa året jag varit med om.

Nästa år började jag på Höglunda, fick nya lärare och min klass delades och blandades med andra klasser. Jag föll för grupptryck och började ganska snabbt röka. Jag tog inte skolan på allvar och jag hängde i mindre bra kretsar. Jag började ljuga för mamma om att jag rökte och annat, jag började snatta men jag åkte fast. Polisen hade ett snack med mig och gav mig nån varning, sen dess har jag inte snattat.


En gång så söp jag, när jag var 13 år. Mamma blev väldigt arg, fullt förståeligt. Sen dess har jag inte druckit heller, men jag rökte fortfarande. Jag började fundera på om jag skulle flytta till pappa för jag tyckte han var snällare. Men sanningen att säga var att han inte brydde sig om mig. Jag började i varje fall gå på ungdomssamlingar i Pingstkyrkan (Simon är ungdomspastor där) och jag började tro på Gud sakta men säkert. Jag blev rädd för mitt dåvarande umgänge och drog mig ur kompisgängen för dom drog ner mig i skit. Så jag tappade hela min “fjortis/brat” stil och blev kort och gott Edgar.


Snart var det dags för sjuan och jag hade slutat gå på ungdomsmötena för att min flickvän gjorde slut och hon brukade gå dit, så jag gick inte på ungdomsamlingarna på ett halvår. Jag började spela gitarr ungefär ett år tidigare och nu satt jag och tränade hemma. Då började också 94:orna att mobba mig, en gång ställde dom sig i en ring runt mig och puttade mig och kastade saker på mig. Dom var mellan åtta och tio stycken och jag var en sjua. Jag hade inga vänner i min ålder, men kände Simon och Pauline. Jag lärde också känna William Hultqvist (Paulines kille) och han blev som en bror för mig.


Tiden gick och inget verkade hända, inte förrän mot jul, då jag bestämde att jag skulle fira jul med pappa, men att jag skulle fira nyår med Pauline och William.

När jag kom till pappa var det första han sa nåt i den här stilen:

- Du får inte åka hem till nyår, du ska stanna tills skolan börjar.

Det var den sämsta julen jag haft. Han verkade inte fatta att jag inte var glad och han blev arg när jag satt på mitt rum och bara kollade på Prison Break. Han och hans fru tog min mobil när jag sov och läste igenom alla mina sms och skällde ut mig extremt mycket. Sen ringde han upp dom få människorna som jag var vän med och skällde ut dom. Jag fick inte tillbaks min mobil förrän efter nyår när jag skulle åka hem. Han försökte också få mig att be om ursäkt för att jag hade suttit i polisförhör och sagt att han misshandlat mig och mamma.

När jag kom hem så sa jag upp kontakten med honom helt.


Då började jag gå på ungdomssamlingarna igen och ta skolan seriöst. Jag lärde känna det jag kallar för Gud och som det står om i Bibeln. Jag lärde känna folk som jag tyckte om och som verkade tycka om mig. Livet verkade gå på räls - det gick framåt med andra ord och jag slutade röka helt och hållet typ, det kunde hända att jag smakade ett bloss av nån då och då.


Sommaren kom och gick utan några större händelser. Jag var på lite läger med mina kristna vänner. Mina syskon Hamlet och Björk flyttade hemifrån. Björk flyttade till Stockholm för att plugga på Fryshuset och Hamlet flyttade till Göteborg för att plugga till arkitekt och civilingenjör.


Sen skulle jag börja åttan, då tog jag nya tag och satsade järnet. Det gick bra, jag klarade alla prov och det kändes rätt så bra. Innan hade jag varit mobbad av 94:orna som slutade på Höglunda när jag började i åttan. Jag lärde känna Jennie som är en av mina närmaste vänner nu. Vid den tiden tog jag upp kontakten med min pappa igen, men jag åkte aldrig hem till honom. Jag började forma en ny stil, lite goth/alternativ och Jennie hjälpte mig (det är hennes kjolar jag brukar använda). Samtidigt började jag skriva min egen musik och spela in själv med Williams hjälp.


Julen kom och jag fick mina första betyg, jag blev mycket nöjd. VG i allt förutom i Idrott som jag fick G i och Biologi som jag fick MVG i. Jag skickade ett mass-sms till mina vänner någon månad efter det där. Jag skickade ett bibelcitat och min pappa fick också det sms:et. Han ringde upp och sa att om jag skickade ett bibelcitat till så skulle jag inte vara hans barn längre. Jag hade lust att säga till honom att jag skulle klarar mig bättre utan honom.


Men jag gjorde jag inte, varje gång jag gör nåt sådant får min syster skit för det. Istället var jag bara tyst. Han la på, och efter det bytte jag nummer och har inte pratat med honom sen dess. Nu är snart vårterminen slut och jag hoppas att mina betyg inte ska ha sjunkit, jag blir extremt trött på vintrarna och orkar inte med lika mycket.


Jag gillar också att klä mig i kjol/klänning i kyrkan (något som jag skrivit om förut, det kan du läsa om här och här) och det har jag fått mycket kritik för, men ännu mer beröm. Jag tycker att kyrkan ska vara en plats där man får vara sig själv helt och hållet.


Nu håller jag mest på med musik, och är ganska mycket med vänner. Jag spelar bas i ett lovsångsteam i kyrkan vissa fredagar. Jag bor med min mamma, som jag älskar väldigt mycket, på samma ställe som vi bott på i 12 år. Jag träffar min bror några gånger om året och min syster kommer och hälsar på ibland och jag hälsar på henne också.

 Jag är rätt nöjd med livet och jag har vänner jag älskar.


16 comments:

  1. Underbara unge,

    jag förstår att din mor är väldigt, väldigt stolt över dig

    Och jag önskar att hela världen skulle vara en plats där man får vara sig själv, hela tiden

    ReplyDelete
  2. Tack Edgar för att du så helt fantastiskt fint, naket & rakt delar med dig av dig själv. Det var viktigt för mig att få läsa detta. Inte för att jag känner dig på något sätt utan för att det berörde på djupet och fick mig att förstå saker i mitt eget liv. Tack <3

    ReplyDelete
  3. Edgar, att läsa detta gjorde min kväll. Det var både fina saker och hemska saker, men att du står så grymt mycket för den du är är så sjukt coolt. Ville bara säga det. Ha det bäst! :)

    ReplyDelete
  4. Tack. Är inte så bra på att utrycka hur jag känner, men det betyder mycket! Är inte heller bra på att kommentera i tid.

    ReplyDelete
  5. Du är sjukt bra på att skriva.

    ReplyDelete
  6. Heheh, tack! Håller med, i alla fall med tanke på att jag lärde mig läsa när jag var 9-10 år.

    ReplyDelete
  7. Hatten av, Edgar! Du är nu min idol för evigt.

    /Hans Renman

    ReplyDelete
  8. jag är nog lite kär i dig, fin är du!

    ReplyDelete
  9. Väldigt vad smickrad jag blir! Jag gör mitt bästa med det jag har. Eller jag kan vara ganska jobbig och irriterande också, utan att tänka på det. Men tack så mycket!

    ReplyDelete
  10. Du grym Edgar! Keep going! : ) Du skulle spela med mina grabbar dom behöver en bra basist, @axelnilsson är också -96:a och spelar trummor och Oskar @oskarsan spela gitarr.

    ReplyDelete
  11. Hade ju varit något om dom inte hade bott så långt bort! Btw. Tack för kockrocken!

    ReplyDelete
  12. oj Edgar, det är modigt av dig att dela med dig av hela ditt liv! vad grym du är! du är stark och jag beundrar de hos dig! :)

    ReplyDelete
  13. hej edgar! du verkar vara en så stark person. det är grymt! det är viktigt att våga vara sig själv, våga stå upp för något. och det verkar du göra (: du har helt rätt i att man ska få vara hur man vill i kyrkan, låt ingen annan få dig att tro något annat. finns det en gud så älskar han dig PRECIS som du är. ha det gott!

    ReplyDelete
  14. Tack så mycket! Jag försöker att göra mitt bästa, men ibland misslyckas jag dock. När man faller för frestelsen att provocera personer som gjort en illa för provocerandets skull. Jag försöker att ignorera dem istället. Ibland är det svårt, och det lönar sig inte att ge efter, då sjunker man till deras nivå. Det kan vara skönt för stunden men inte i längden.

    ReplyDelete
  15. Om vi bortser från att du tror på en tomte uppe bland molnen är allt annat du gör helt rätt. Så bara fortsätt (om vi bortser från tomten)!

    ReplyDelete